7 juli 2009

ja sitter med en stor klump i halsen å kollar på tv4s minnesstund för michael jackson ja trodde verkligen inte ja skulle bli såå berörd som ja känner mig just nu?! men vem gråter inte till steve wonder å me den låten han sjöng va de ju omöjligt att inte fälla tårar.. de som slog mig mest är att hans kista står verkligen där! de ju liksom då allt blir på riktigt på nå sett, så va de med pappa och med min mormor även om under nästan hela min mormors begravning kunde jag inte tänka på nått annat än hur min pappa såg ut i när han dog hur förvirrad han va, hur svag han va & hur min pappa inte ville eller va redo att dö....

men allt har gjort mig ödmjuk, tacksam för livet för vänner å familj å hur livet e för kort. jag vill/tänker inte slösa tiden på massa onödigt vare sig jobb, onödiga relationer eller nått igentligen som jag känner inte ger mig nått i slut ändan...

that don`t kill me makes me stronger...

ride or die,,de e va min tatuering betyder för mig


ska ta mig samma å lämnar er med min absolut favorit låt med michael jackson..

2 kommentarer:

Anonym sa...

känner precis samma. idag mår jag illa, drömt om det hela natten, Trodde liksom inte jag skulle bli såå berörd, men det va jobbigt. Dock var ja stundtals sjukt förbannad för att det va så himla amerikaniserat ibland, alla va plötsligt hans bästa vän å blabla å ibland stört överdrivet. läbbigt me kistan också. pusspuss emi

pehtra sa...

veet hatar såå hårt att han ine e wacko jacko längre för dom... fitt media