fundering nummer 14641

har ju lyssnat på chris brown skiva nu i 2 dar å den e skit bra verkligen!! trodde typ att hela skivan skulle vara deppig å mörk men de e den inte men de finns några låtar som e om händelsen med Rihanna och en av dom är fallin down-
Can you imagine, the weight of a world Placed on your shoulders, trapped in this world. And no-one can reach you, So no-one can help you, now It's getting heavy I think I'm bout ready to break down I'm standing up, but I'm fallin down

men det är då man märker att jag inte är som alla andra barn, för jag tycker inte händelsen med rihanna är så farligt som hela världen verkar tycka. jag har blivit utsatt å gjort samma saker som han, slagits & blivit slagen. jag har haft 2 långa förhållanden båda i 8 år & i båda har det förkommit våld- inte på samma sätt men ändå... det första riktiga förhållandet jag hade började i slutet av 7an på högstadiet & där började mitt liv med gäng, våld & allt som kommer med det. jag minns första gången han slog mig så väl för jag fattade inte vad det var som hände. vi hade kanske vart ihop i 6mån eller nåt då- han slog mig med en tidning i ansiktet & jag skar mig djupt. jag minns också att han köpte en klocka dan efter som alla gör av skuld... men jag är inte oskyldig själv för ju längre tiden gick gav jag tillbaka & slog han antagligen lika hårt som han slog mig.

när jag tänker tillbaka nu så minns jag bara hur jävla dåligt jag mådde inte bara över mitt förhållande, för det var som det var utan att jag hamnade med fel folk eller vi hamnade med varandra kan man säga! jag har ju alltid haft ett hett temperament & det vart ju bara värre med dom här människorna & jag vart snabbt kanske en av dom värre eller dom som va värre än mig va mycket värre. dom hade inga spärrar alls! det hade iaf jag & ganska många faktiskt... men man slutade bry sig om sitt liv de betydde inget.. jag har alltid vart dumt orädd & de är jag fortfarande, men de fanns mycket kärlek också. Jag fattar verkligen varför man säger att gänget är som ens familj- man ställer upp i vått & torrt & så är det bara. det sitter kvar- inte på samma sätt självklart- men om någon utav mina vänner mår dåligt kan jag inte hjälpa det- jag kommer att lägga mig i på nått sett så är det bara...

ja minns att min mamma sa till mig en gång- pehtra, det finns ju inget ont som inte har något gott med sig, du skulle aldrig va så mogen om du är idag om du inte gått igenom de här.... men vem fan vill bli mogen av de här?! tycker inte att man ska behöva gå igenom överdoser, LVU, slagsmål, vapen & polisförhör när man är 19... men efter några år tog jag mig ur det- dock efter många turer av förföljelse & hot ( den där 9mm har aldrig vart verkligare). då ville socialen att jag skulle börja på gottsundaskolan som ledare & det gjorde jag. att ha någon som pratar samma språk & fattar vad man känner, det är viktigt! jag önskar jag hade haft det- det är ju därför jag älskar dom fortfarande. Kan än idag se vad dom tänker på eller vad dom känner. nu är dom ju väldigt vuxna & väldigt vackra (en del av dom iaf) men bandet finns kvar även om det är osagt...

jag ångrar inte min uppväxt för den har ju gjort mig till den jag är idag & jag skäms egentligen inte för den heller, dom som känner mig vet redan det här men dom vet inga detaljer för dom berättar jag aldrig... men det stora hela liksom. Allt detta har gett mig en otroligt stor förståelse för folks livs situationer & det är antagligen därför folk har så lätt att öppna sig för mig men det finns en väldigt bra grej som kommit utav det här & det är Hakim!! min syrras son, mitt liv! jag är inte den personen idag som jag var då även om vissa delar finns kvar & jag blir lika förvånad varje gång jag inser att jag kan ta skit från nån eller bli överkörd av en pojkvän... jag har blivit mänsklig

the old is in the past & det är där vill jag ha det... det passar där!